Idag är det en vecka sedan lillen började äta riktig mat. Han har hittills bara fått potatis och ärtor och han verkar tycka om det. Han blir mer och mer ivrig efter maten. Han gapar stort och vill ha mer. Gråter när han inte får mer men jag vågar inte ge honom hur mycket som helst. För en vecka sedan fick han bara en halv tesked. Idag åt han ca fyra. Barnmorskan sa att han ska själv få bestämma hur mycket han ska äta, men jag vågar inte ge honom mer än så. Det känns som om han fattat det här med att äta rikigt mat väldigt snabbt. Han började svälja maten redan andra gången han fick och tredje gången visade han att han ville ha mer. Jag försöker att öka mängden varje dag och imorgon ska jag prova med en ny smak - morot. Jag ska även koka potatis för säkerhets skulle ifall moroten inte duger.

Pappsen var riktigt imponerad av lillen idag och hans matlust. Han var bara med vid premiären och sedan han han tyvärr missat de andra måltiderna på grund av jobbet. Nästa helg när pappsen ser lillen äta igen, så kanske han äter sig nästan mätt av maten? Idag får han mammas mjölk efteråt.

Lillen har haft lite konstiga sovperioder denna helgen och när han sov en stund nu på kvällen tittade jag på ett helt onödigt tv-program (som min sambo uttryckte det) på en av de 120 kanaler vi har just nu på grund av en gratisvisning. Trodde inte jag var en sådan modeslav, men märkte jag att jag i alla fall har varit det. Programmet handlade om 90-talets mode och dessa kläder eller stilar hade jag på 90-talet:

hårsnodden - hade flera snoddar i olika färger och sydde till och med egna!
minikjol! Lila!
flanellskjorta på grund av grungestilen och lyssnade på Nirvana. Hade
inte råd att köpa, men önskade mig innerligt ett par Doctor Martens.
skaffade mig en likadan frisyr som Rachel i Vänner hade.
babydoll klänning som Brenda i Beverly Hills 90210 hade.

Puh! Det var en lång lista. Undrar om jag tänker likadant om tio år om 2000-talet? Just nu känner jag mig inte speciellt modemedveten utan använder bara kläder som är enkla att amma i. Tråkigt men sant.